Menu

Darko Bojanic

Darko och jag har känt till att vi känt varandra sedan 1994.
Det som förde oss samman -94 var ett fotoprojekt i ABFs regi. Vi blev snart väldigt goda vänner och upptäckte båda två att fotografera var väldigt kul och nödvändigt.

Darko har alltid inspirerat mig med sitt fria sinne och djuphet. Han överraskar alltid med sin nyfikenhet och har kvar sitt barnasinne…Darko är helt enkelt en kul kille att vara med.

 

Här följer som vanligt en text av Darko samt bilder jag fångat på honom under de senaste åren.

 

 Framtiden är Analog
 Att fotografera för mig är att andas, att krypa in i en annan värld,
 en värld fylld av färger, färger som jag experimenterar med.  När
 någon frågar mig varför jag fotograferar brukar jag säga att det är
 min lunga. En lunga där jag kan andas, fly från verkligheten en liten
 stund. Jag heter Darko och bor i Falun sedan 2003 med min fru och våra
 två döttrar.

 När jag blev tillfrågad av Peter om jag kunde skriva en liten text om
 mitt fotograferande, verkade det först som en väldigt enkel uppgift,
 men oj vad fel jag hade. Det var en nyttig liten övning som verkligen
 fick mig att tänka till. Det var när min första dotter föddes 2007 som
 jag började fotografera igen, efter ett par års uppehåll. Jag skaffade
 en Holga 120CFN som har en inbyggd blixt och en lins av plats. En
 slutartid och en bländare. Jag har fotograferat länge men i omgångar.
 Fotografin har varit ett intresse som sakta har ”ätit” sig in i mig.
 Från det analoga och sedan till det digitala har för mig varit en lång
 resa. Inte helt okomplicerad, vilket jag inte kommer att gå in på här.
 Idag använder jag det digitala, men endast som ett komplement till det
 analoga. Är jag ute på någon övergiven plats är det mycket enkelt att
 kunna höja ISO-talet eftersom det många gånger är dåliga
 ljusförhållanden. Ibland återvänder jag till platsen, men då med
 plastkameran och jobbar med film istället. En process som kanske tar
 tid, men som jag väljer att se som en del i mitt skapande.

 Jag vill tolka saker så som jag ser dem och då främst för mig själv
 och är det någon annan på vägen som tycker om det jag gjort så är det
 bara en bonus. En bild kan tas på så många olika sätt och med en
 oändlig varieté av prylar. Det behöver inte vara en ”riktig” kamera
 utan det kan vara en mobil eller en liten låda av plast, så länge du
 känner att du hittat ett sätt att uttrycka dig så är du hemma. Om du
 någon gång tänker skaffa en plastkamera så kan jag varmt rekommendera
 Holgan. Den är enkel och okomplicerad. Lägg ingen prestige i det du
 gör och sök inte efter perfektion, för den kommer du inte att hitta.
 Låt dig istället uppslukas av den magi som uppstår när du ser genom
 sökaren och fryser det ögonblick som är på väg att försvinna för
 alltid, oavsett om det är en rörelse eller något som står stilla. Gör
 det du gör när du fotograferar, betrakta världen och greppa tag i den.

 http://darkobojanic.tumblr.com