Darko Bojanic
Darko och jag har känt till att vi känt varandra sedan 1994.
Det som förde oss samman -94 var ett fotoprojekt i ABFs regi. Vi blev snart väldigt goda vänner och upptäckte båda två att fotografera var väldigt kul och nödvändigt.
Darko har alltid inspirerat mig med sitt fria sinne och djuphet. Han överraskar alltid med sin nyfikenhet och har kvar sitt barnasinne…Darko är helt enkelt en kul kille att vara med.
Här följer som vanligt en text av Darko samt bilder jag fångat på honom under de senaste åren.
Framtiden är Analog
Att fotografera för mig är att andas, att krypa in i en annan värld,
en värld fylld av färger, färger som jag experimenterar med. När
någon frågar mig varför jag fotograferar brukar jag säga att det är
min lunga. En lunga där jag kan andas, fly från verkligheten en liten
stund. Jag heter Darko och bor i Falun sedan 2003 med min fru och våra
två döttrar.
När jag blev tillfrågad av Peter om jag kunde skriva en liten text om
mitt fotograferande, verkade det först som en väldigt enkel uppgift,
men oj vad fel jag hade. Det var en nyttig liten övning som verkligen
fick mig att tänka till. Det var när min första dotter föddes 2007 som
jag började fotografera igen, efter ett par års uppehåll. Jag skaffade
en Holga 120CFN som har en inbyggd blixt och en lins av plats. En
slutartid och en bländare. Jag har fotograferat länge men i omgångar.
Fotografin har varit ett intresse som sakta har ”ätit” sig in i mig.
Från det analoga och sedan till det digitala har för mig varit en lång
resa. Inte helt okomplicerad, vilket jag inte kommer att gå in på här.
Idag använder jag det digitala, men endast som ett komplement till det
analoga. Är jag ute på någon övergiven plats är det mycket enkelt att
kunna höja ISO-talet eftersom det många gånger är dåliga
ljusförhållanden. Ibland återvänder jag till platsen, men då med
plastkameran och jobbar med film istället. En process som kanske tar
tid, men som jag väljer att se som en del i mitt skapande.
Jag vill tolka saker så som jag ser dem och då främst för mig själv
och är det någon annan på vägen som tycker om det jag gjort så är det
bara en bonus. En bild kan tas på så många olika sätt och med en
oändlig varieté av prylar. Det behöver inte vara en ”riktig” kamera
utan det kan vara en mobil eller en liten låda av plast, så länge du
känner att du hittat ett sätt att uttrycka dig så är du hemma. Om du
någon gång tänker skaffa en plastkamera så kan jag varmt rekommendera
Holgan. Den är enkel och okomplicerad. Lägg ingen prestige i det du
gör och sök inte efter perfektion, för den kommer du inte att hitta.
Låt dig istället uppslukas av den magi som uppstår när du ser genom
sökaren och fryser det ögonblick som är på väg att försvinna för
alltid, oavsett om det är en rörelse eller något som står stilla. Gör
det du gör när du fotograferar, betrakta världen och greppa tag i den.
http://darkobojanic.tumblr.com